En resa genom livet på livets villkor

Jag fick en förfrågan om att blogga här under några månader… naturligtvis så tackade jag omedelbums JA utan att tveka en enda sekund. Inte för att jag har någon som helst aning om vart detta skrivande kommer att leda någonstans, utan mest för att jag är av åsikten att det oftast är resan som är själva målet.

Och min resa in i ett drogfritt liv är verkligen någonting som jag skulle vilja dela med mig av. Inte kunde jag väl inte i mina vildaste fantasier ana att livet hade så mycket att ge till mig, både gott och ont… för så är det ju… bara för att jag blir drogfri så innebär ju inte det att livet blir en dans på rosor, livet på livets villkor är ju… på livet villkor.

Som just nu… eftersom jag ju under årens lopp lärt mig att ingenting är omöjligt så jag fick jag ju för mig att sluta röka den 1 september. Ett i sig intressant projekt på många sätt och vis… inte minst känslomässigt… mitt tålamod har fått tydligare begränsningar, irriterad på skitsaker och betydligt svårare att hålla fokus än för bara några dagar sedan… i sanning en prövning av rang… inte minst eftersom jag anser mig själv ha en känslomässig sjukdom som jag ägnat alltför många år av mitt liv till att försöka ha kontroll på genom diverse olika droger i alla möjliga och omöjliga former… vilket väl i ärlighetens namn inte gick så himla bra egentligen.

Jaja… jag tänker väl dela med mig lite av mina egna funderingar och tankar kring det här med att leva drogfritt. Att det inte finns någonting som heter ”hopplösa fall” och vad den ”personliga botten” innebar för mig. Vidare så vill jag visa på att ett liv utan droger är ett liv fyllt av möjligheter och att jag idag har möjligheten att uppfylla de flesta av mina drömmar.

Så välkomna ombord och spänn fast säkerhetsbältena… häng med på en resa genom livet på livets villkor… och kom ihåg… jag har aldrig sagt att mitt sätt är rätt sätt… bara att mitt sätt är mitt sätt.

Vi tar det från början… jag har missbrukat olika droger sedan jag för första gången 9 år gammal hittade någonting utanför mig själv som fick mig att slippa känna på mina egna känslor. Den gången hette drogen thinner och jag sniffade mig medvetslös redan första gången… och vet ni vad… jag älskade drogen från allra första början… den var lösningen på alla mina problem.

Läs intervjun med Peter Jacobsson