Kärleken till drogerna

Som jag skrev i mitt förra inlägg så älskade jag drogerna från början… de gav mig precis det jag ville ha i stort sett omedelbart och jag kan tycka att det är ganska viktigt att vara öppen med de positiva effekterna som drogerna ger oss till en början. Hade allting gått åt helvete och livet blivit totalt ohanterligt med en gång, så hade jag kanske kunnat tro på de människor som berättar för mig att missbruk handlar om att man är mer eller mindre ”dum i huvudet” när man fortsätter peta i sig vad det nu än är man petar i sig… om och om och om igen.

Och jag har full förståelse för att detta beteende måste te sig rätt underligt för en utomstående med lite distans till själva missbruket.
Men fan… allting var ju inte skit från första början… tvärtom… jag mådde ju bättre än vad jag någonsin hade vågat drömma om.

Och helt ärligt, jag tror inte att det finns någon på denna jord som hade kunnat få mig att lägga ner drogerna i början… enligt mig så snackade vi ju faktiskt om lösningen på ALLA mina problem.

Jag brukar vara ute och föreläsa lite här och där om min syn på beroendet och har sysslat med det i ganska många år nu… och en ganska vanlig villfarelse jag stöter på är att de flesta faktiskt fortfarande i vår relativt upplysta värld tror att mitt problem som alkoholist och narkoman är narkotika och alkohol… och att en och annan blir förvånad när jag påstår att drogerna aldrig någonsin var mitt problem, tvärtom… under ganska många år var drogerna lösningen på de flesta av mina problem… att drogerna i sig orsakade mig massor av problem och att jag aldrig någonsin har träffat någon som knarkat eller supit sig lycklig är en helt annan sak.

Orsaken till min förälskelse och kärlek till drogerna var känslomässig… jag var helt enkelt inte så bekväm med att gå omkring med känslan av att vara rädd mest hela tiden och med hjälp av droger så kunde jag slippa den känslan… ett litet tag i alla fall.

Så här med facit i min hand så kan jag ju förstå att det kanske inte handlade så mycket om kärlek till drogerna utan mer om flykt från rädslan…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *