Minns med fasa söndagarna då det begav sig… eller nja, söndagarna var väl inte så farliga då var ju måndagarna betydligt värre för på söndagarna kunde jag ju faktiskt fortfarande ta en återställare eller två… åtminstone så länge jag hade ett jobb att gå till… senare när jag var arbetslös så spelade det ju faktiskt inte så himla stor roll vilken dag i veckan det var… och helt ärligt… bakfyllan var inte längre något större problem eftersom jag ju tog droger mest hela tiden… allt för att slippa känna på den ständiga ångesten.
Vaknar inte längre upp utan att komma ihåg vad som hände igår… minnesluckor finns inte i drogfriheten. Jag gör inte bort mig på fester och hamnar aldrig i slagsmål längre… när jag är nykter så har jag inga problem att uppföra mig civiliserat. Jag är inte längre omgiven av idioter och har inte en osannolik otur med det mesta… hamnar inte längre på akuten och krockar inga bilar.
Känner idag att jag duger precis som den jag är… och jag har inte längre ångest.
Men… jag är inte drogfri för att slippa bakfyllor och ångest… nä, jag är drogfri för att jag tycker att jag är värd ett liv bättre än vad jag någonsin vågat drömma om… för sanningen är att nu är jag fri att göra precis vad jag vill… hur jag vill och när jag vill.