Hur ska vi stoppa mobbning? V

Upprättelse

Alla, samtliga jag träffat som varit utsatta för mobbning, har uttryckt en och samma önskan, att få en upprättelse. Det innebär att den eller de som mobbat, eller inte stoppat mobbningen, tar på sig ansvaret för mobbningen, att den/de erkänner att det inte berodde på den som blev utsatt, och att de förklarar hur den/de i fortsättningen ska se till att det inte upprepas. Det händer någon enstaka gång att man som mobbad får en ursäkt, men det är inte detsamma som upprättelse.

I Sverige är mobbning förbjudet, som i de flesta länder. Men i Sverige är det oerhört svårt att utkräva ansvar för mobbningen. Det beror på den luddiga lagstiftningen. Men av den följer att ansvariga inte behöver ta mobbningen på allvar. De kan ignorera anklagelser, och till och med ljuga i rättsprocesser, utan att riskera att fällas för ansvar.

Mobbning i arbetslivet är oerhört svårt att stoppa på juridisk väg, att få upprättelse, som jag visat i tidigare bloggar (5 mars).

Mobbning i skolan har en enda väg till upprättelse, genom Barn-och Elevombudet BEO, som instiftades 2005. I en rättslig prövning kan skolans ägare, huvudmannen, fällas till ansvar och skadestånd om man brutit mot skollagen och en elev utsatts för kränkande behandling. Alltså aldrig enskilda lärare eller rektorer. Men du som anmäler måste ha bevis!

https://www.e-pages.dk/goteborgsposten/2777/article/892340/4/1/render/?token=2e0ed360f8ba60088e6c574126f265b5&fbclid=IwAR2XiuEZKAN0qSbyVOCcf-jSiwRyMZYmnjRdodkAfiF4WSmo0kAZkepU1F8

Blir man utsatt för kränkande behandling på arbetsplatsen är forskaren Stefan Blombergs råd enkelt: byt arbetsplats!

Blir ditt barn utsatt för mobbning i skolan, tala med lärare, rektor och få dem att förstå allvaret och agera. Anmäl till kommunens klagomålstjänst. Alternativet är en utdragen process hos BEO. Men om du inser att de ansvariga inte förstår eller vill ta sitt ansvar, överväg det drastiska för din familj och ditt barn, att byta skola, eller helt enkelt flytta därifrån. För ditt barns framtid.

Hur ska vi stoppa mobbning? IV

Det är något märkligt med mobbning i arbetslivet. I skolan finns det regler för hur ansvariga personer ska agera när man upptäcker mobbning av elever. Att  de inte följs är en annan sak. I arbetslivet ska man som utsatt låta andra utreda vad som hänt, och bestämma eventuell påföljd.

Arbetsmiljöverkets definition av mobbning: AFS 2015: Kränkande särbehandling: -Handlingar som riktas mot en eller flera arbetstagare på ett kränkande sätt och som kan leda till ohälsa eller att dessa ställs utanför arbetsplatsens gemenskap.

Statistik över arbetsskador: Arbetsmiljöverket för oerhört detaljerad statistik över problem på arbetsplatser. Det närmaste man kommer mobbning kallar man ”De vanligaste orsaker till de arbetssjukdomar med organisatoriska och sociala orsaker. De som anmäldes 2013 till 2017 var mycket hög arbetstakt, stress och alltför mycket arbete/stor arbetsmängd, 18 procent vardera. Den tredje vanligaste orsaken var problem i relationerna med överordnade med 15 procent.”

https://www.av.se/globalassets/filer/statistik/arbetsmiljostatistik_organisatoriska_och_sociala_orsaker_2019_1.pdf

Chefer och arbetsledare åtalas för säkerhetsförsummelser. Visst förekommer det. Men då handlar det om de  brister arbetsmiljöinspektörer upptäckt vid inspektioner på byggarbetsplatser, industrier, brister i säkerhetsplan etc.  Men åtal och domar på grund av kränkande särbehandling lyser med sin frånvaro. Hur kan det vara möjligt?

https://www.av.se/globalassets/filer/arbetsmiljoarbete-och-inspektioner/boter-straff-och-sanktionsavgifter/arbetsmiljodomar/domar-och-strafforelagganden-2014.pdf

På sidan Frågor och svar om kränkande särbehandling finns svaret:- Jag är utsatt för kränkningar och skulle vilja ha ett officiellt uttalande av er i frågan. Hur ska jag göra? -Det kan vi tyvärr inte ge, eftersom vi inte utreder fall av kränkande särbehandling. 

https://www.av.se/halsa-och-sakerhet/psykisk-ohalsa-stress-hot-och-vald/mobbning/fragor-och-svar-om-mobbning2/?hl=mobbning%20p%C3%A5%20arbetsplatsen

 

Hur ska vi stoppa mobbning? III

Skolinspektionen/Barn- och elevombudet redovisar i mars 2019 statistik och slutsatser av anmälningar och beslut för 2018. Det är en intressant läsning!

  • ”Under 2018 har Skolinspektionen och BEO fattat beslut om 5 216 anmälningar. Av besluten — utreddes — 43 procent av ärendena —
  • — I övriga fall —- 33 procent remitterades till huvudmannens klagomålshantering. 18 procent av ärendena konstaterades sakna grund för vidare utredning.
  • Av de 2243 anmälningar som utreddes vidare kritiserades skolan som anmälan rörde i nära 70 procent av ärendena”
  • ”Barn-och elevombudet kan — begära skadestånd för en kränkt elevs räkning. Det har skett i 73 fall 2018. I 44 av dessa hade huvudmännen vid årsskiftet medgivit de framställda kraven — och i 11 fall har huvudmannen betalat ett lägre belopp efter förlikning.”

https://www.skolinspektionen.se/globalassets/publikationssok/statistikrapporter/anmalningar/tillsyn-utifran-individarenden-2019/tillsyn-utifran-individarenden-2018.pdf

Av 5216 anmälningar ledde alltså endast 73 till krav på skadestånd till mobbad elev från skolans ägare = huvudman. Men i hela 70% av fortsatta utredningar kritiserades ägarna, men utan krav på skadestånd.

Man kan dra olika slutsatser av rapporten. En är, att det är svårt att få upprättelse av Skolinspektionen/BEO, när ett barn är mobbat, tvärt emot den livliga debatten om ”kränkthetskultur” och ”anmälningskultur”, dvs att föräldrar i onödan skulle anmäla mobbning.

En annan är, att många anmälningar inte är tillräckligt underbyggda för att kunna utredas. Efter att vädjat, först till lärare och rektor, gör föräldrar till sist en anmälan. Den fingranskas av knivskarpa jurister, och bemöts av huvudmannens minst lika slipade jurister, före beslut.

Den generella kritiken mot Skolan, att man inte tar människors oro för mobbning på allvar, består. Med så samlad dokumentation av så ett stort samhällsproblem borde Skolan lyssna, analysera, och åtgärda. Så som man brukar göra när samhällsproblem uppdagas.

 

 

 

 

 

Hur ska vi stoppa mobbning? II

Låt oss se närmare på spåret (se föregående blogg) ”hur staten via lagstiftning har byggt upp en regelstruktur för hur kränkande särbehandling på arbetsplatser, inklusive skolor, ska kunna förhindras.” Grundtanken är att förebygga för att förhindra, i stället för att formulera direkta krav som kan följas av förelägganden när någon inte följt regelverket. Ett sympatiskt synsätt, som bygger på ömsesidigt förtroende. Men tyvärr, för de många som utsätts för mobbning, visar statistik och historik att det inte fungerar.

2012 infördes begreppet Elevhälsa i skollagen. Syftet är bl a att ” Alla elever ska, utöver skolläkare och skolsköterska, ha tillgång till psykolog, kurator och personal med specialpedagogisk kompetens”.  Dessutom ska elevhälsan ”bidra till att skapa miljöer som främjar elevernas lärande, utveckling och hälsa. — som rör elevernas arbetsmiljö, till exempel skolans värdegrund, arbetet mot kränkande behandling”—

Det är ju utmärkt. Man kan lätt tro, som orolig förälder, att man kan vända sig till kuratorn, skolsköterskan eller skolläkaren med sin oro för sitt mobbade barn. Men saknar du dessa personer på skolan står det nämligen också: —”Huvudmannen avgör hur mycket personal skolan ska ha och vilken kompetens som behövs utifrån lokala behov och förutsättningar.”—

https://www.skolverket.se/download/18.6011fe501629fd150a27811/1529061399574/Elevh%C3%A4lsa%20-%20120228.pdf

Liknande lagstiftning gäller på arbetsmarknaden. Man erkänner att mobbning existerar, men —”Arbetsmiljöverket vill framhålla att kränkande särbehandling på arbetet i första hand är en fråga för arbetsgivare och skyddsorganisationen på arbetsplatsen.”—

När man blir utsatt för mobbning på jobbet uppmanar Arbetsmiljöverket att man:

  1. I första hand tar upp det med arbetsgivaren
  2. Vänder sig till sitt skyddsombud
  3. Kontaktar sitt fackförbund
  4. Som enskild arbetstagare kan man göra en anmälan till AV.

https://www.av.se/halsa-och-sakerhet/psykisk-ohalsa-stress-hot-och-vald/mobbning/#4

Hur ska vi stoppa mobbning? I

Man kan se två huvudspår i ansträngningarna att stoppa mobbning:

  1. Att utbilda människor för att vi ska behandla och bemöta varandra bättre. Det finns oändligt många metoder och grupper som arbetar så. Med information, kurser, utbildningar och andra insatser har ett sådant engagerat arbete gjorts i decennier.
  2. Via lagstiftning har staten byggt upp en regelstruktur för hur kränkande särbehandling på arbetsplatser, inklusive skolor, ska kunna förhindras.

Trots dessa omfattande insatser tycks mobbning inte minska. 9% av vuxna anställda känner sig mobbade på arbetsplatserna. I genomsnitt två barn och unga i varje klass i skolan är, eller känner sig, rädda för att bli mobbade. Ökande psykiska sjukdomsbesvär kan kopplas till utsatthet på arbetsplatser.

Förutom det samlade lidande som alla dessa utsätts för, alla förlorade arbetsinsatser och utbildning, kostar alla dessa ansträngningar otroligt mycket pengar. Men varför är det inte framgångsrikt?

Ett ”hål” i lagstiftningen?

– När det väl uppstått en situation när någon utsätts för mobbning, och man inte får det skydd som till exempel ett skyddsombud kan ge en, då står man väldigt ensam. Där finns en brist i vår lagstiftning för då kan inte vi hjälpa till, säger Ulrich Stoetzer, Arbetsmiljöverket.

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/vuxna-som-mobbas-blir-utan-stod-hal-i-lagstiftningen

Våra unga saknar stöd

Magnus Jägerskog, generalsekreterare på Bris: — Fler unga kontaktar Bris om utsatthet i skolan. Samtalen om mobbning har ökat med 48 procent på tre år. I åldersgruppen 10–12 år är ökningen 73 procent.—– Hela frågan om att kunna motverka mobbning handlar om att skolan på ett generellt plan har stora brister och problem —.

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/unga-i-kris-vi-saknar-stod-fran-samhallet?cmpid=del%3Afb%3A20190314%3Aunga-i-kris-vi-saknar-stod-fran-samhallet%3Anyh%3Alp&fbclid=IwAR2ZlqVpP9VGx8pN8-aGEK8UhbnnQsVpeBfME0zlilV914sdoVbGonwAiS8