Var kan jag få hjälp?

När man är som mest uppriven för att ens barn eller man själv är utsatt för mobbning reagerar man självklart med starka känslor. Att då ha möte med chefen eller rektorn innebär ett mycket svårt underläge. Men för dagbok över händelser! Ta alltid med någon när du har så svåra möten! Du har rätt att spela in mötet. I värsta fall sätts du ensam på ena sidan bordet och chefen radar upp flera som inte har sett eller hört något av det du påstår.

Läs på vad lagen säger om kränkande behandling på arbetsplatsen och i skolan. Det är inte säkert att chefen eller rektorn känner till den. Eller så tror han/hon att du inte gör det. En del rektorer påstår: -Skolan har inga pengar till det du begär. Men du slipper ju inte böter när bromsarna är slut på bilen och du säger till polisen att du inte har råd att reparera dem. Det är lagen som gäller.

Skollagen är inte särskilt svår text. Läs den. Kapitel 6, Till exempel § 7: Skyldighet att förebygga och förhindra kränkande behandling. ”Huvudmannen ska se till att det genomförs åtgärder för att förebygga och förhindra att barn och elever utsätts för kränkande behandling.” Känner man till den kan man ju be rektor redogöra för vilka åtgärder som genomförts på skolan. Och har de lyckats? https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/skollag-2010800_sfs-2010-800

Att anlita sakkunniga kostar nästan alltid pengar. Men det finns möjligheter att gratis ställa frågor. En förnämlig samling adresser till många ideella organisationer finns på: https://www.1177.se/stockholm/liv–halsa/psykisk-halsa/att-soka-stod-och-hjalp/rad-och-stod-pa-chatt-och-telefon/

Jurist. Den här juristfirman är specialiserad på skolfrågor, men man kan utan kostnad ställa några frågor och få råd om en skolsituation: https://www.facebook.com/juristfirmanvide/

Stödcentrum. Där verksamhet bedrivs av volontärer kan man få svar på frågor om både barn- och vuxenmobbning. Till exempel av : https://www.makeachange.se/support-centre/?lang=sv

Mobbning är förbjuden i Sverige!

 

 

 

 

Leva med, och överleva mobbning

Jag har levt i kaoset att leva med ett mobbat barn. Omkring 50 000 barn mobbas varje dag. I sex år utsattes min pojke Måns, som till slut tog sitt liv, 13 år gammal.  Omfattningen visste jag ingenting om. Jag sa ifrån det lilla jag visste. Min kamp mot skolan var totalt förgäves. Jag vädjade till lärare och rektorer. De bemötte mig som oberörda väderkvarnar. Jag möter ofta föräldrar som befinner sig i samma förtvivlade situation, närmast identiska med vad skolan utsatte Måns för.

För mig var det från första stund självklart att berätta offentligt vad som hänt. Måns skulle slippa bli rykten och gissningar. Jag sökte förklaringar. Dels avslöjade Skolverkets utredning vad som pågått i skolans tystnad och förnekelse. Dels lärde mig suicidforskarna Jan Beskow https://www.svt.se/opinion/jan-beskow-om-suicidprevention och Britta Alin Åkerman https://ki.se/orgid/305924 om processer som driver människor att ta sitt liv.

Skuld är en oerhört stark känsla. Den kan göra oss bittra och förgrämda. Men det finns svåra minnen vi faktiskt inte behöver känna skuld för, om de bearbetas. Och den skuld som är berättigad, kan få oss att reflektera, och hjälpa oss att fungera bättre. Men till det behöver vi kunna se oss själva utifrån. Min rektor hjälpte mig att överleva med att bevilja mig terapi.

Vrede bemöter svek, lögner och falskhet. Deras motsats är kunskap. Min första vrede över de ”ansvariga” i skola och kommun, har jag bytt mot att arbeta för att stödja de många krafter som kan och vill förändra för våra barn. För dem som svek Måns kan jag känna överseende. Men inte förlåta.

Sorg är ingenting som ”går över” med tiden. Den är ständigt närvarande. Människor hanterar sorg på olika sätt, inget ”bättre” än något annat. Jag har svårt att tala om min pojke som död, men vill, som de flesta som förlorat någon, gärna berätta om honom som den intelligente, musikaliske, humoristiske, nyfikne och vänliga person han ju fortfarande är.

Tystnad är vår värsta motståndare till trygghet och förändring.  Tystnad är vår  starkaste härskarteknik.

www.jenninger.se

 

Stoppa mobbning. Eller avskaffa?

Om mobbning pågår i en grupp människor är det mycket svårt att stoppa. Det är som när en sjukdom brutit ut. Man kan lindra symptomen. Men ska den läkas måste man ställa diagnos, ta reda på varifrån sjukdomen kommer, hitta orsakerna. Först när man vet det kan man sätta in rätt behandling, få stopp på sjukdomen. Men det fungerar inte om man bara gissar vilka orsakerna är. Ingen försöker väl bota polio med Alvedon?

Det rådande synsättet på mobbning är att det är ett naturligt inslag i skolan, på arbetsplatser, i föreningar och på internet. Att mobbning är tillfälliga övergrepp av enstaka personer. Då nöjer vi oss med att försöka trösta de utsatta och söka syndabockar. Men då accepterar vi att mobbningen fortsätter, i stället för att avskaffa den.

Fritt från mobbning – det normala!

Men låt oss utgå från att kränkningar och mobbning är det onormala. Att ömsesidig respekt och samarbete i stället är det normala. Då får vi tid och kunskap att reducera både destruktiva beteenden och psykisk ohälsa. Då kan vi arbeta med orsakerna i stället för alla halvhjärtade insatser som inte stoppar någonting. Eller brutalt uttryckt, vi slutar acceptera mobbning och psykisk ohälsa.

Det finns många sätt att skapa grupper som fungerar utan mobbning. Tid till det får man, när man sparar in alla störningar i arbetet, sjukskrivningar, utredningar, ”individuella allvarliga samtal” osv. Kunskap om hur man i stället kan arbeta är lätt att hitta.

Varje rektor och chef med problem med kränkande beteenden i sin grupp kan förändra.

  1. Erkänna att problemen finns
  2. Ta till sig kunskap om hur man skapar en mobbningsfri grupp
  3. Besluta om insatser

https://www.1177.se/Vastra-Gotaland/behandling–hjalpmedel/behandlingar-vid-psykiska-sjukdomar-och-besvar/psykoterapi-och-psykologisk-behandling/?fbclid=IwAR0e_twG6IwR5EqrnXzvzBzkd7tGuF0y_yv3lQElCm1QsS71Swut88virn4

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Acceptance_and_commitment_therapy?fbclid=IwAR3H-rNm-enRFj4CtUPhSsuuH9giI2L6uusmJoGhkp-RT06DnFuFB8cV2Dw