Leva med, och överleva mobbning

Jag har levt i kaoset att leva med ett mobbat barn. Omkring 50 000 barn mobbas varje dag. I sex år utsattes min pojke Måns, som till slut tog sitt liv, 13 år gammal.  Omfattningen visste jag ingenting om. Jag sa ifrån det lilla jag visste. Min kamp mot skolan var totalt förgäves. Jag vädjade till lärare och rektorer. De bemötte mig som oberörda väderkvarnar. Jag möter ofta föräldrar som befinner sig i samma förtvivlade situation, närmast identiska med vad skolan utsatte Måns för.

För mig var det från första stund självklart att berätta offentligt vad som hänt. Måns skulle slippa bli rykten och gissningar. Jag sökte förklaringar. Dels avslöjade Skolverkets utredning vad som pågått i skolans tystnad och förnekelse. Dels lärde mig suicidforskarna Jan Beskow https://www.svt.se/opinion/jan-beskow-om-suicidprevention och Britta Alin Åkerman https://ki.se/orgid/305924 om processer som driver människor att ta sitt liv.

Skuld är en oerhört stark känsla. Den kan göra oss bittra och förgrämda. Men det finns svåra minnen vi faktiskt inte behöver känna skuld för, om de bearbetas. Och den skuld som är berättigad, kan få oss att reflektera, och hjälpa oss att fungera bättre. Men till det behöver vi kunna se oss själva utifrån. Min rektor hjälpte mig att överleva med att bevilja mig terapi.

Vrede bemöter svek, lögner och falskhet. Deras motsats är kunskap. Min första vrede över de ”ansvariga” i skola och kommun, har jag bytt mot att arbeta för att stödja de många krafter som kan och vill förändra för våra barn. För dem som svek Måns kan jag känna överseende. Men inte förlåta.

Sorg är ingenting som ”går över” med tiden. Den är ständigt närvarande. Människor hanterar sorg på olika sätt, inget ”bättre” än något annat. Jag har svårt att tala om min pojke som död, men vill, som de flesta som förlorat någon, gärna berätta om honom som den intelligente, musikaliske, humoristiske, nyfikne och vänliga person han ju fortfarande är.

Tystnad är vår värsta motståndare till trygghet och förändring.  Tystnad är vår  starkaste härskarteknik.

www.jenninger.se

 

Ett svar på ”Leva med, och överleva mobbning”

  1. Det är de viktiga åren före puberteten , åldrarna 4-9 år, som måste uppmärksammas men idag försummas av ansvariga politiker och forskare. Det är under dessa år grunden för det fortsatta vuxenblivandet läggs, att bli en aktiv medborgare i en gemenskap. När detta inte fungerar uppstår ert utanförskap som lätt övergår till mobbning. När ska ansvariga vakna och inse sitt ansvar?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *