I slutet av maj månad fick jag ett samtal att man funnit min syster medvetslös liggandes på golvet. Fick även veta att hon hade förts till sjukhus, Jag lämnade mitt arbete och åkte i riktning mot Sahlgrenska Sjukhuset. Väl utanför porten fick jag nya besked att min syster ligger på hjärtintensiven Östra Sjukhuset, en avdelning som jag själv har tillbringat en hel sommar på.
Behöver nog inte förklara att dessa två händelser tillsammans skapade stor oro i min kropp. Jag stod i korridoren med så mycket minnen. Fick reda på att min syster har förts vidare till intensivvårdsavdelningen och jag tog mig dit.
Det var hemskt att se henne ligga där, uppkopplad till alla dessa livsuppehållande maskinerna.
Tankarna for verkligen runt i huvudet där fanns många frågor men inga svar.
Vad har hänt?
Vad händer?
Känslor blandade med stor ovisshet och rädsla. Är hon medvetslös?
Är hon i koma?
Vad är skillnaden?
Kommer hon någonsin att vakna upp?
Det var frågor som vi fick svar på. Min syster somnade in tidig söndag morgon, tre dygn efter att hon kom in till sjukhuset. Hon avled i en stor hjärninfarkt som orsakats av aortadissektion. Hon hann precis fylla 50 år.
Här skiljs våra vägar i livet
men du lät mig tidigt förstå
I stjärnorna står det skrivet
tillsammans för alltid ändå
När natten så stilla sig sänker
finns tystnadens tomhet hos mig
Och likt den klaraste stjärna som blänker
så stark är min kärlek till dig
Lasse Berghagen