Nu är det på nytt dags att tacka för mig. Det är nästan exakt ett år sedan som jag skrev mitt sista inlägg. Då handlade det om min långa resa efter min aortadissektion (brusten kroppspulsåder) den här gången har de här månaderna handlat om sorg. En liten del av all den sorg som finns, ämnet är otroligt brett. Tror att jag har lyckats att få med några viktiga punkter. Det känns något lättare nu även om döden är ett tungt kapitel i sig. Jag har stött på många olika frågor och funderingar. En del finns det svar på,andra inte.
Jag vill skicka ett stort tack till vårdguiden att jag har kunnat skriva här och ett extra stort tack till Jan.Kallenberg som gett mig den möjligheten.
Jag kommer att fortsätta till viss del på min privata blogg, där lägger jag även in en hel del bilder som jag har använt i denna blogg.
Må så gott och ta hand varandra
