Nu känner jag att det är dags att dra tillbaka tiden en aning och återgå till sommaren 2003. Jag kom som jag tidigare har nämnt till Östra 2 dagar efter operationen och fick då träffa min son för första gången. Vid det tillfället rullades jag till honom liggandes i säng, det var ett par timmar efter att jag kommit till sjukhuset. Det var flera blodtryckskontroller på mig under vistelsen där. Jag var mycket trött och kände stor rädsla över hur jag skulle ta det. Han var också påverkad och låg i kuvös. Detta första besök var inte så länge. Dagen efter blev det ett lite längre besök. Jag fick till mig att kuratorskontakt långt framöver skulle vara bra. Vi pratade om amningen och det slutade med att jag lämnade neonatalavdelningen med en elektrisk bröstpump. Jag kan nu med ett visst leende på läpparna tänka tillbaka där jag låg nyopererad, snittad och sydd. Min son brukade komma till mig några gånger dagligen. Jag var väldigt skeptisk till att amma honom med alla preparat jag hade i kroppen. Nu visade det sig att nyttan med amningen övervägde ev. risker med biverkningar för honom. Jag var trött före amningen men efter amningen helt slut, men ändå på ett otroligt harmoniskt sätt. Det var tillfällen då mina anhöriga kom på besök och tyckte att det såg väldigt komplicerat ut det hela och på allt detta också amma. Men faktum var att mina två livsuppgifter just då var att läka mig själv och min son. Givetvis tillsammans med all medicinsk utrustning och mediciner kopplade till oss.
Här märker man att i nästan vilket skick man än befinner sig i, så kan man med hjälp klara av att amma. Jag kan tänka mig att det var den sortens utmattning läkarna ville ha, eftersom mitt blodtryck var mycket svårinställt, svårt att få ner. Sedan fick jag dessvärre en efterinfektion i kroppen och det provades 5 olika antibiotikadropp och med några av de så fick jag inte amma. Vissa vattendrivande mediciner gav också en del problem. Så amningen pendlade lite upp och ner. Men jag fick hålla igång med pumpen och kasta bort mjölken. Mjölkstockning var inte heller en bekväm känsla efter att revbenen varit uppsågade, så det var bara till att härda ut.
Väl mött/ Ingrid
Mer att läsa här: