Idag har jag ännu en gång fått utstå 5 timmar med tvångshandlingar då tvångstankarna och ångesten har varit alltför realistiska och närvarande så jag har inte kunnat tänka rationellt.
Och efter att ha varit i maximal fokus och koncentration i 5 timmar så blir en helt slut. Att då få komma iväg till gymmet och träna ett 70 minuter långt pass på Crosstrainer…så att jag blir lika svett som om jag hade ställt mig under en dusch. Jag skojar inte…kläderna verkligen droppade av svett…
Att i detta tillstånd känna sig pressad av att behöva ha 100% koll på allt vad jag gör för att tvångstankarna inte ska få grepp om mig igen…är jobbigt. Då vill jag bara vara ifred.
Hemma igen och nyduschad…och tvångstankarna börjar gro igen…men jag försöker med logik mota dem. Det är en pina att ha det så här. Det finns starkare mediciner att få för detta…men då jag har ett missbruksproblem bakom mig så vågar inte JAG ta dessa starkare mediciner. Jag VET hur lätt jag kan fastna i något om det ger mig känslan av frihet…om så bara för stunden.
Jag har nu under mer än 13 månader tagit striden VARJE jäkla dag. Tagit striden MOT det enkla, MOT det bekväma…MOT flykten. Jag har med en dåres envishet vägrat att ge upp. Jag har bitit mig fast vid den väg som jag tror ska läka mig. Även om jag inte sett något resultat så har jag tvingat mig själv att följa denna stig.
Det har varit jobbigt…jättejobbigt. Jag har nästan kollapsat av alla vårdbesök jag sprang på under 8-9 månaders tid. Men jag gjorde det! Jag gick på vårdbesöken! Tvingade mig! En timme i taget har det varit många dagar. Ibland en minut i taget.
Det tog mig ca ett ÅR i nykterhet innan mina problem med slem i halsen började faktiskt att avta kraftigt! Jag ser nu ett hopp om att kunna slippa detta besvär. Men ett år tog det innan jag märkte av denna förbättring.
Jag längtar inte längre efter ett förhållande. Jag vill inte ha sex! Är inte ens längre intresserad av att tillfredsställa mig själv! Jag trivs med att leva i celibat. Det jag vill ha först av allt är värme, trygghet och känna gemenskap.
Sedan kanske det blir kärlek. Men sex…ja du…det får allt vänta. Jag förstörde mig så förbannat mycket inom sex fram till 2013 att jag inte orkar skriva om det här. Det är en så mörk historia. Men jag gjorde det för att försöka hålla kvar kärleken. Ett destruktivt spel! Ett mörkt spel!
Så idag…jag är skör…och försöker leta mig fram en dag i taget. Jag har nu upptäckt hur träningslivet har tagit fart igen och denna gången gör jag det för att jag mår bra av det…INTE för att springa på en viss tid. Jag kommer aldrig mer ta tid på mig under ett lopp! Hatar detta!
Men idag…efter träningen och duschen…såg mig i spegeln. Vad såg jag där? JO….jag såg kvinnliga former, en midja som börjar träda fram efter all förbränning jag kör med…plus bröst…plus lår. Jag känner mig så HEMMA i det jag ser i spegelbilden nu. Det som är mellan benen ska bara BORT!
Får inte förivra mig i detta nu…men jag känner hur en grund är på väg att etablera sig under mig. En grund som jag inte haft i hela mitt liv. Är så rädd att ramla ner igen. Därför känns det så skört…för jag njuter så av de fina stunderna och vill inte tillbaka ner i träsket igen.
Men jag vet nu vart jag kan fly om jag vill ta livet av mig igen. DET känns tryggt! Då LOVAR jag dig att jag åker in dit igen…till sjukhuset. För jag VET hur jag kan må…hur mycket ljusare tillvaron kan vara.
Och mest stolt av allt är jag över att det är JAG som har tagit varenda steg i den här resan. Det är JAG som har vågat att ta besluten! Det är JAG som har vågat att säga NEJ till det som inte gör mig gott och vågat säga JA till det som läker. Det är även JAG som har tagit mig igenom missbruket ett steg i taget…upplevt mörkret, märkt av förfallet….och skaffat mig insikter och kunskap i hur det är att leva mitt i ett missbruk. Det är JAG som orkat härda ut och försöka finna svaren hos 12-14 olika psykologer/terapeuter genom livet.
När jag reflekterar bakåt på allt detta så är det rätt mycket idag som tappar i värde. Jag vet nu vad som är värdefullt för mig och det är detta som jag väljer att fokusera på. Jag har hellre några få riktigt goda vänner än massor av kompisar!
Imorgon ska jag in till Regnbågstorget på Kungstorget vid Saluhallen inne i Göteborg. Ska stå i ett tält som tillhör FPES och ska stå där mellan kl 13-15. Vi brukar ha en skylt med vit bakgrund och ett blått ”T” på. Kanske den är med i år också.
Vill du komma förbi och säga hej så är du så välkommen 🙂
<3