75. Inferno

Vaknade idag av att klockan ringde kl 07.30. Ögonen var fortfarande grumliga av grus. Gnuggade bort gruset och klev upp. Väldigt enkelt att kliva upp här…bara ta på ett par innetofflor, borsta tänderna…så är jag klar. Swoooosh!

”Känner mig så nervös över idag…vad kommer att hända för mig? Kommer den där överläkaren att lyssna på mig ännu en gång? Kommer jag klara av att prata för min egen sak? Kommer jag bli utskriven redan idag? En underbar vän kommer på besök och ska vara med mig på detta samtal. GUD vad jag är tacksam över att hon finns i mitt liv. Ett sådant stöd.

Jag börjar ju få nya vänner nu….riktigt underbara vänner. Vi har hon idag, hon som kom på besök tidigare, sedan har vi mamman och hennes dotter där borta…och sedan har jag de i Halmstad…och sedan har jag hon uppåt Trollhättan….WOW! Så många vänner jag börjar få och de flesta är helt nya bekantskaper!

Men idag…jag är nervös….hoppas det löser sig.”

Efter att ha ätit en god frukost bestående av 2 ägg, en tallrik gröt och 2 mackor och ett glas juice plus lite kaffe på detta så stod jag mig otroligt väl ett tag till.

Kl 14.30 fick jag veta att vårt samtal med läkaren skulle ske.  Klockan var nu ca 11.00.

Jag satt ner i soffan i allrummet och tittade på TV. Utan förvarning så kom det….likt en iskall stickande kyla svepte den in genom ben och märg…en sådan stark och intensiv längtan efter att fly…att skada mig själv. Det var skitläskigt. Jag kunde inte stå emot utan var tvungen att börja riva mig på handleden med något trubbigt. Jag berättade detta för vårdpersonalen och de blev oroliga. Just denna längtan och SUG efter att skada mig. Var är jag just nu med själen? Jag blir orolig 🙁 Vad är jag kapabel till? Jag VET ärligt talat inte…men en sak VET jag och det är att jag VILL LEVA!!!

Nu när jag skriver detta så har jag inte rivit mig mer idag. Skönt! Vännen kom och vi satte oss ner i allrummet och pratade om situationen här och nu. Det var rogivande. Men där inne var det skakigt. Jag var så söndertrasad av alla känslor just där och då. Tårarna var nära.

14.40 blev det dags för oss att prata. Det var två läkare plus en sköterska och jag och min vän. Vi pratade och pratade och det kändes riktigt bra med vad jag fick veta. Men samtidigt oerhört frustrerande STORT i omfång. HUR ska jag greja detta?

1) Jag har 3 diagnoser: Könsdysfori, Depression, OCD

2) Jag har alkoholism och kämpar med den. Snart 15 månader i nykterhet nu.

3) Vården för depression och OCD kommer i första hand att ske på Öppenpsykiatrin genom en läkare där och NU har det blivit högre fokus på mitt ärende där efter allt detta. Detta startar den 26/9.

4) Vården för Könsdysforiresan startar förhoppningsvis på nytt den 24/9 då jag hoppas på mer uppföljning ännu vad som hittills har varit.

5) Medicineringen ökades ytterligare så nu har jag 200mg Sertralin + 10mg Abilify. Abilify ges egentligen vid psykos men…

6) Haft samtal med läkare på Endokrin idag via telefon och vi kom överens om att jag ska styra all medicinering ur ett psykiskt ohälsa-perspektiv via läkaren på Öppenpsykiatrin

7) Läkaren på Endokrin hjälper till så att en koordinator på detta sjukhus anordnar så att jag får börja komma på konsultationer hos kirurgen som gör de könskorrigerande operationerna (SRS).

8) Nordhemskliniken rullar på som vanligt efter att jag blivit utskriven.

9) All vård och alla vårdinsatser är det tyvärr ingen som koordinerar åt mig utan jag får hålla koll på allt detta själv. Det blir en del: Nordhemskliniken, Lundströmmottagningen, Sahlgrenska, Öppenpsykiatrin. Har jag glömt något?

10) Om allt vill sig väl så blir jag utskriven på måndag.

PUST! Men detta är inte allt. På jobbet är det planerat ett fullständigt jobbinnehållombyte och jag kommer även att byta byggnad som jag sitter i. Jag kommer att gå från tidigare 100% teknik till 0% teknik och 100% annat. Varför jag skriver annat är pga jag inte vet exakta innehållet ännu. Sedan ska jag försöka hitta min väg tillbaka på detta nya ställe. Nya väggar, nya ansikten, nya uppgifter, ny parkeringsplats för bilen, ny lunchmatsal…ja…ALLT blir nytt.

Detta TROR jag på!

Fram tills jag börjar på detta nya ställe så kommer jag vara 100% sjukskriven då jag i dagsläget inte klarar av att komma tillbaka till EMC. Det är bara att inse faktum. Att vara snäll mot mig själv.

Men det känns väldigt fint att jag får denna hjälp nu…all stöttning av vänner och att den helt fenomenala vårdpersonalen här på avdelning 11 på Kungälvs sjukhus tar så väl hand om mig. Överläkaren är enormt skicklig och omtänksam och ja…jag är i supertrygga händer.

Sedan har jag pratat väldigt mycket i telefon idag då det är så många runtomkring mig som är så oroliga och BRYR sig. Föräldrar, vänner och chefen är de som fått samtal idag. De andra via Messenger. Det blev overload ett tag så därför satte jag mig ner och skriver detta. Det rensar mitt system. Underbart.

Vad händer nu då? Tja…inte mycket mer ikväll men imorgon ska jag förhoppningsvis orka mig ut på en permission och kanske träna på gymmet. Har inte tränat på en vecka nu så det börjar krypa i kroppen 🙂

Kram