Nu var det dags att vänta igen, på tid till onkologen och sedan behandlingsstart. Började läsa på lite om strålning och få en liten insikt i hur det skulle kunna gå till.
Förstod att det fanns en ny strålningsmetod, protonstrålning som ibland kunde erbjudas vid hjärntumörer, den finns bara i Uppsala. När jag fick komma till neurologen berättade hon att jag kunde vara aktuell för behandling i Uppsala. Jag skulle börja med att få tillverka en mask man har på sig under behandlingen för att ligga på exakt samma ställe och helt stila. Fick också höra att det inte var någon panik att sätt igång, skulle vara cirka en månad till masktillverkningen och sedan skulle det dröja lite till innan det var dags.
Kändes jätteskönt att det inte var panik. Strålning är ingen botande metod, tumören skulle inte försvinna nu utan i bästa fall sluta växa. Jag skulle få behandling varje vardag i sex veckor.
Att göra masken var inte obehagligt, de valde att tillverka en som passade både för protoner och futoner som är den vanliga metoden. Direkt efteråt skulle jag röntgas med masken på. Oj vad den satt hårt, gick knappt att svälja.
Nu skulle fysiker använda bilderna till att strålplanera och se om det fanns fördelar med att åka till Uppsala.
Läs mer på 1177.se