Månad: augusti 2020

Jag arbetar som författare, kursskapare, specialpedagog, lärare och församlingsassistent. I detta blogginlägg vill jag börja med att citera en del av ett kapitel i min självbiografi ”Barnlängtan”. Jag är 19 år och har flyttat till en lägenhet i Falun för att studera på Vårdhögskolan.

”Smärtan i magen kommer plötsligt. Jag kan nästan inte röra mig. Jag behöver gå på toaletten, men jag kan inte ta mig dit. Det gör för ont och jag kan inte använda mina magmuskler. Jag kan inte uträtta mina behov. Vet inte vad jag ska göra. Jag har inga värktabletter. Jag somnar. Vaknar av smärtan i magen. Somnar igen.

Jag känner inte mina grannar. Någon ropar in i brevinkastet från trapphuset. Jag har svårt att ta mig till dörren. Det är en okänd granne som säger att min mamma ringt henne och att min telefonlur ligger av. Det har inte gått att ringa till mig på ett dygn. Jag ser aldrig grannen för jag kan inte ta mig till dörren. Klarar inte av att stå eller gå, utan kryper från sängen mot hallen. Jag sitter i hallen en stund. Försöker andas, så att jag kan bemästra smärtan, men det går inte. Jag kämpar för att ta mig tillbaka till sängen igen och jag lägger telefonen till rätta. Snart ringer mamma. Hon gråter. Hon är sjuk av oro.

Jag har så ont att jag inte klarar av att gråta. Jag får skjuts till sjukhuset av en kvinna i min klass på högskolan. Utan att undersöka mig ordentligt säger läkaren att jag fått en livmodersinfektion. Jag får penicillin och oron växer som en elak böld i hjärtat. Tänk om jag inte kan bli gravid nu, tänk om livmodern är så skadad att jag aldrig kan bära ett barn.”

Några år senare hände det igen. Det var dagen innan jag skulle börja mitt första arbete som elevassistent på en skola. Jag kände igen smärtan. Min pappa körde mig till sjukhuset och varje litet gupp kändes som tusen knivar i min mage.

Med hjälp av ett vaginalt ultraljud kunde läkaren se att jag hade vätska bakom livmodern. Han berättade att det var en vattenfylld cysta som spruckit och att det var den som orsakat smärtan i buken. Han rekommenderade mig att börja använda p-piller eller minipiller för att förhindra cystorna från att komma tillbaka. Min behandling med p-piller gjorde mig blödningsfri under många år, fram tills den dag jag bestämde mig för att sluta för att jag ville bli gravid.

Här kan du läsa mer om cystor på äggstocken:

https://www.1177.se/Vastra-Gotaland/sjukdomar–besvar/konsorgan/livmoder-och-aggstockar/cystor-pa-aggstockarna/

Något som är viktigt att nämna i samband med p-piller är risken för blodproppar. När jag flyttade till Göteborg för att studera till lärare sökte jag vård eftersom mitt recept för p-piller var på väg att ta slut. När läkaren fick veta att både min mormor, moster och mamma haft blodproppar startade hon en utredning för att utesluta att jag hade anlag för att få blodproppar. Det visade sig att jag inte hade ärvt anlaget, men hon ville ändå att jag skulle börja använda minipiller istället för p-piller. Även minipiller gjorde mig blödningsfri.

Om du känner oro över att p-piller eller p-plåster ska orsaka blodproppar så be om att få göra en utredning för att ta reda på om du har anlag för att få blodproppar.

Här kan du läsa mer om p-piller:

https://www.1177.se/Vastra-Gotaland/liv–halsa/sexuell-halsa/skydd-mot-graviditet/p-piller/

Om du vill kommentera detta blogginlägg, så klicka på rubriken, skrolla sedan längst ner, så hittar du kommentersfältet.

Häromdagen skrev en kvinna till mig i kommentarsfältet under bilden nedan. Hon berättade om sina upplevelser från åren då hon var ung och hennes föräldrar försökte hjälpa henne att söka vård för smärtor vid menstruation.

Läkaren sa till hennes mamma att det bara var lite mensvärk och att motion skulle hjälpa. Då frågade hennes mamma läkaren: ”Hur ska hon kunna motionera? Hon kan ju inte gå ur sängen.”

Det finns minst två elever i varje skolklass som har sjukdomen endometrios. En kronisk sjukdom, som inte går att bota. En kvinnosjukdom som orsakar mycket oro och smärta. En av tio kvinnor har endometrios.

Jag var trettiosex år när jag opererades akut och fick veta att jag led av sjukdomen endometrios. Celler som liknar livmoderslemhinnan sprider sig i buken och blöder vid menstruation. Det kan vara oerhört smärtsamt, inte bara vid menstruation, utan oftast från ägglossning till flera dagar efter att menstruationen är över.

Jag hade smärtor tre av månadens fyra veckor när det var som värst. Många kvinnor som lider av sjukdomen endometrios har smärta alla årets dagar.

Jag vill avsluta mitt första blogginlägg med dagboksanteckningar från dagarna efter att jag fick min diagnos:

”27 augusti 2014

Livet har fått ett annat ljus. Jag trodde att jag visste så mycket, men förstår mer och mer att jag aldrig kan förstå fullt ut vad en annan människa upplever. Jag kan få en helt annan förståelse om jag går igenom något liknande, men jag kan ALDRIG veta vilken kamp den andra människan utkämpar, vilken nyans av mörker hon upplever och vilka tankar som dominerar hennes medvetande. Det kan jag kanske få ett hum om när jag pratar med henne, dock under förutsättningar att hon kan sätta ord på sina tankar och att hon inte förnekar dem.

Jag kan välja att tänka: ”Varför drabbade det här mig?” eller så kan jag välja att tänka: ”Det finns en mening med att just jag upplever det här. När jag gått igenom det här kan jag hjälpa andra.”

Äntligen är jag framme.

Så tacksam att jag får möjlighet att gästblogga på 1177 Västra Götaland. All smärta är inte förgäves. Nu är det min tur att hjälpa andra genom att sprida kunskap om sjukdomen endometrios.

Tonårsföräldrar som har döttrar med svåra smärtor vid menstruation, ge inte upp, fortsätt sök sjukvård för er dotter.

Unga tjejer, kvinnor och mogna kvinnor med svåra buksmärtor: ta hjälp av din vän eller partner för att fortsätta söka vård om du inte fått den hjälp och det stöd du behöver.

Om du vill skriva en kommentar, så klicka på rubrinen, så kommer du vidare till ett kommentarsfält.

Vill du läsa mer om endometrios? Här är en länk till 1177.se.