Våga berätta!

Vi gifte oss en solig sommardag i juli 2014. En månad senare skulle vi få hjälp att bli gravida via IVF-kliniken. Men något var fel.

Min bröllopsdag
Foto: www.essfoto.se

Bara några dagar efter bröllopet startade min mens, som brukar vara i fem dagar. Blödningarna upphörde inte utan fortsatte och jag blödde i över två veckor och när vi kom till IVF-klinken sa jag till läkaren att jag trodde att det var något som inte stämde.

När jag undersöktes med ultraljud var cystan så stor att vi var tvugna att byta rum till en bättre ultraljudsutrustning. Cystan mätte 12 x 14 cm och anledningen till att jag inte slutat blöda var endometrios i kombination med cystan. Blodet i buken kunde helt enkelt inte ta sig ut.

Två dagar innan operationen gjorde jag en datortomografi, en röntgen med kontrast. Det var bland det tuffaste jag varit med om. Jag var tvungen att dricka mycket vatten och kontrastmedel. Det gjorde så fruktansvärt ont i magen, eftersom urinblåsan inte fick plats på grund av cystan.

Efter datortomografin berättade sjukvården att jag var tvungen att dricka två liter vatten till. När jag kom ut från röntgen, så brast det för mig. Jag satte mig på en bänk i korridoren och grät så att jag skakade i kroppen. Det gjorde så fruktansvärt ont.

En hjälpande hand

En sjuksköterska hämtade näsdukar, så att jag kunde torka mina tårar och snyta mig. Hon satte sig intill mig och lyssnade på mina upplevelser av smärta och rädsla. Hon var en hjälpande hand och en räddande ängel. En påminnelse om att samtal var min väg bort från risken att drabbas av psykisk ohälsa.

Efter operationen, när min endometrios var konstaterad, så kontaktade jag sjukhusprästen Rebecca Collin på Sahlgrenska i Göteborg. Våra samtal har räddat mig från att fastna i en ond spiral på grund av smärta och rädsla som endometriosen orsakat mig. Jag gick på regelbundna samtal hos Rebecca 2014 till 2016. Jag minns att ett av alla samtalsämnen var rädslan att bli bitter. Rebecca berättade att min medvetenhet och önskan om att få vara en positiv och glad människa skulle göra det omöjlig för mig att bli bitter på livet. Det var en tröst i mörkret och ovissheten.

Skriva är bästa medicinen

Något som också räddat mig från psykisk ohälsa är mitt dagboksskrivande. Jag har fått sätta ord på tankar och känslor, skrivit om alla nyanser av sjukdomen. Alla nyanser av rött.

Som många ofrivilligt barnlösa har jag också sökt mig till akupunktur och akupressur. Jag hade turen att möta Melinda i Göteborg, som arbetar med zonterapi och massage. Melinda behandlat flera kvinnor med svår endometrios. Hon gav mig hopp om att en dag bli gravid, trots sjukdomen.

Jag vill uppmana dig som lider av endometrios att söka professionellt samtalsstöd. Det är så viktigt att få sätta ord på alla tankar och känslor, att få tala med något som förstår, tröstar och stöttar. Våga berätta!

Här kan du läsa mer om endometrios:

https://www.1177.se/Vastra-Gotaland/sjukdomar–besvar/konsorgan/klada-och-smarta-i-underlivet/endometrios/

Här kan du läsa mer om datatomografi:

https://www.1177.se/Vastra-Gotaland/behandling–hjalpmedel/undersokningar-och-provtagning/bildundersokningar-och-rontgen/datortomografi/

Här kan du läsa mer om sjukhuskyrkan:

https://www.svenskakyrkan.se/goteborgsdomkyrkopastorat/sjukhuskyrkan-sahlgrenska

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *