När jag blev naturligt gravid första gången i februari 2016 så beställde jag dessa hjärtan till min familj och min mans mamma. Det var en kvinna som tillverkade dem innan vi reste till Cypern.
Vi kom hem från Cypern och missfallet var tungt, ännu tyngre var det att veta att jag måste genomgå en ny operation på grund av min endometrios.
Kvinnan som tillverkat hjärtan till min familj sa att hon kunde slänga dem, men jag var trots allt hoppfull och sa: ”Nej, jag köper dem.”
Jag la dem i ett skåp i vår lägenhet i Mölndal och längtade efter att en dag få ge dem till min familj. En glädjens dag.
Direkt efter operationen sa läkaren att vi skulle skynda oss att bli gravida innan endometriosen tog över igen. Jag tänkte säga: ”Det är inte så lätt!”
På julafton 2016 kände både jag och min man på oss att jag var gravid igen, men det var för tidigt att se på ett graviditetstest.
Första dagen på det nya året, 2017, fick vi ett positivt graviditetstest. Åh, vad jag hade önskat att jag på något sätt fått veta att jag snart skulle få hålla vårt barn i min famn. Jag som längtat så efter att få uppleva en graviditet fick nu uppleva något som kanske är det värsta jag varit med om hittills i livet. Hade jag vetat att allt skulle gå bra, så hade jag klarat det bättre. Allt gick bra och jag är så tacksam för det!
På grund av endometrios i tarmen, så fortsatte mina smärtor under hela graviditeten. En del kvinnor med endometrios blir helt symtomfria under graviditeten, andra inte.
Jag fick också kraftigt gravidillamående och hade svårt att både äta och dricka. Jag gick ner i vikt istället för att gå upp och var så orolig för vårt lilla barn.
Allt lugnade ner sig omkring rutinultraljudet och för första gången kunde jag njuta av graviditeten. Vi fick veta att vi väntade en liten tjej. Hon skulle få namnet Nova. Vi köpte vårt första plagg till Nova.
Lugnet och lyckan varade bara i två veckor. En natt kändes det som om jag var på väg att kissa på mig. Jag var ofta uppe och kissade om nätterna, men hade aldrig känt mig så kissenödig tidigare. Jag hann aldrig fram till toaletten. Det var inte urinblåsan som var full, utan en enorm mängd blod som hamnade på badrumsgolvet. Jag tror att både jag och min man var säkra på att vi förlorat vår dotter.
Vi kom i ilfart med ambulans till Östra sjukhuset och det första läkaren tog reda på var om det var mitt eller Novas blod. Det var mitt blod och kom från min del av moderkakan. Vi fick åka hem några timmar senare, men efter en vecka hände det igen. Denna gång var det obehagligt, men vi var inte lika förkrossade som förra gången. Vi visste varför jag blödde och hoppades att Nova mådde bra, trots allt blod.
Jag blev inlagd på specialistförlossningen och skulle bara stanna en natt för observation, men på morgonen satte jag i halsen vid frukost och började jag blöda igen. Den här gången trodde läkaren att det skulle bli ett akut snitt. Nova vägde bara 600 gram. Blödningen stoppades, men jag var livrädd. Jag ville inte hosta eller nysa av rädsla att börja blöda igen och förlora vårt barn.
Du kan läsa mer om allt detta i min självbiografi ”Barnlängtan”.
Jag är evigt tacksam för det samtalsstöd jag fick från Östra sjukhuset under den här perioden i mitt liv.
Nova föddes med akut snitt i vecka 35 + 5. Hon vägde 2370 gram och var 45 cm lång. Vilken lycka och vilken lättnad. Vi klarade det!
Hon kunde andas själv och sondmatades i några veckor genom att suga på vårt finger och en smal slang med ersättning. Snart kunde hon äta från flaska. Så liten, så fantastisk och så efterlängtad!
Ett av de viktigaste budskapen till alla unga tjejer med endometrios, som oroar sig över att inte kunna bli gravida på grund av endometrios. Det är möjligt att bli gravid trots att du fått diagnosen endometrios.