Det har blåst en del, och det är en av de två väderlekar som jag och mina synskadade vänner tycker illa om. Vi kallar blåst för ” blinddimma”. Den andra väderleken är snö. Jag har ett litet stycke att gå till soprummet, och det händer att jag går vilse när det blåser eller har kommit snö. När man inte ser orienterar man med hjälp av ljud och känsel. En fläkt, en flagglina som slår, talar om var jag är. En trottoarkant, en stig eller gångväg med gräskant är lätt att följa. Men vid snö och blåst försvinner detta. Då är jag glad att jag har min Iphone så jag kan ringa frugan och fråga var jag befinner mig. Hon ser var jag är med hjälp av appen ”Hitta min Iphone”. Den har hjälpt mig flera gånger.
Nej det är inte sant att man får bättre känsel eller luktsinne när man tappar synen. Man blir bara bättre på att använda det man har. En seende lägger 90 procent av sin koncentration på synen. Så det blir många procent över till andra sinnen för mig. Gör ett experiment om du är intresserad. Ställ dig nära mot en vägg och lyssna, blunda och tänk på vad du hör och inte hör så förstår du vad jag menar.
Det finns många typer av syndefekter. Ibland kan anhöriga få pröva fingerad optik – detta är jättebra för att förstå en synnedsättning. Däremot tycker jag inte om när man skrämmer politiker och andra, med att sätta ögonbindel på dom. Man behöver gå med bindel åtminstone i tre månader för att börja förstå.
Nu ska jag ut i blinddimman och rasta Nilsson, min ledarhund. Han är en klippa.
Väl mött snart igen.