Jag har själv ansvaret för min drogfrihet… det kan jag behöva påminna mig om mellan varven eftersom jag ju trots allt som jag ser det har en känslomässig sjukdom som gör sitt bästa för att övertyga mig om att jag kan vara offer för omständigheter… positiva eller negativa spelar ingen roll… det finns hela tiden en envis röst mellan mina öron som försöker inbilla mig om att droger kan vara ett allternativ i mitt liv.
Oavsett vad som händer behöver jag alltid veta vad som är det viktigaste i mitt liv… och på första plats kommer min drogfrihet… utan den så rasar allt annat.
Det är inte på det sättet längre att jag hela tiden går omkring och tänker på droger… i början var det kanske lite åt det hållet… men har det gått så lång tid så mina drogsug är overkligt avlägsna… vilket i sig bara gör det ännu viktigare att om och om igen påminna mig själv om var jag kommer ifrån… jag är en beroende och kommer alltid att vara en beroende… och det är helt okej så länge jag inte petar i mig den där första drogen.
Dricker jag inte sprit så blir jag inte full… tar jag inga droger så blir jag inte påtänd.