För en kille som mig som inte fixar att peta i mig knark eller dricka sprit så är ju frågan väldigt enkel… jag har ju egentligen inget val… såvida jag inte vill välja att leva i ett totalt kaos, förnedra mig själv på daglig basis och leva i ständig rädsla för livet på livets villkor… för mig är valet enkelt.
Det har runnit en hel del vatten under broarna sedan jag la drogerna på hyllan… och jag måste erkänna att jag är lite förvånad över hur jag utvecklats som människa under dessa år… att inte längre vara styrd av min egen rädsla har gett mig friheten att i stort sett göra precis vad jag vill med mitt liv… och så länge jag inte petar i den där första drogen så fortsätter min resa fylld med hopp och förväntan över vad livet har i beredskap för mig.
Att leva drogfritt är så mycket mer än att inte missbruka kemiska substanser eller supa skallen i småbitar… för mig har det mycket handlat om att gå emot massa rädslor… göra saker som jag inte vågade göra nykter innan… varje gång har jag vuxit ett litet snäpp… och vågat anta nya utmaningar och lära mig hur mycket livet har att erbjuda när jag vågar ta för mig av det.
Visst det tar tid… men det är värt varenda sekund… att leva drogfritt handlar inte så mycket om droger… det handlar mer om att våga växa som människa så att man kan stå framför en spegel, klappa sig själv på axeln och nöjt kunna konstatera att jag inte längre skulle vilja byta ut mig själv mot någon annan i hela världen.