Ilska är ju ingenting som försvinner bara för att jag är drogfri… det händer lita då och då att jag blir förbannad på både det ena och det andra… vad som däremot skiljer sig markant på förr och nu är hur jag agerar på min ilska.
I missbruket så var det inte ovanligt att jag hamnade i slagsmål… det händer aldrig nu för tiden, vilket jag är väldigt tacksam över eftersom slagsmål har gett mig många oönskade konsekvenser.
Idag kan jag t.o.m. när jag får lite distans till min ilska se att den allt som oftast ligger som ett lock över en helt annan känsla… jag blir kanske arg när jag egentligen är ledsen… inte alltid så lätt att inse när det brinner till mellan öronen på mig… men… jag agerar inte som förr… idag så har jag fått förmågan att göra annorlunda… kan vara en så enkel lösning som att ta en promenad och ta mig bort från det som irriterar mig… har jag riktig tur och fortfarande har en liten gnutta kontakt med mitt förstånd så kan jag ringa en vän och prata om vad det är som händer… funkar nästan alltid… kort sagt så behöver jag inte handla omedelbums på en känsla längre… vilket ger mig möjligheten att våga känna på mina känslor och slippa fly från mig själv.
Jag är inte ens längre rädd för att vara rädd… och det mina vänner… det är stort för mig.