Reportage: Sorg måste få ta sin tid, Ingrids berättelse

 

Alla drabbas förr eller senare av sorg. Den är en lika ovälkommen gäst som oundviklig. Den tar över hela ens liv, kramar orken och livslusten ur en. För Ingrid Berntsson har sorgen också skapat många tankar och insikter. Det är något hon vill sprida i sin blogg.

Dödsfall kan väcka en mängd olika känslor: Sorg, ilska, vrede, kärlek, hopplöshet, skuld, längtan eller kanske lättnad. Sorgen har många ansikten. Det finns med under hela livet men i olika skepnader. När Ingrid Berntsson minns tillbaka kommer en bild av en stackars undulat som faller offer för familjens katt. Hon blev då som 14-åring helt bestört. Det finns minnen av hunden som blev 17 år. Och av mormor som dog för 20 år sedan. Och så förstås av pappa som dog för tio år sedan. Årsdagen närmar sig. Ingrid blir påmind och berörd. Det uppstår starka känslor av saknad och längtan.

Systern avled hastigt

Den starkaste sorgen som Ingrid bär på är efter syster Helen. Hon avled endast 50 år gammal den 29 maj 2016. Dödsorsaken var aortadissektion, ett livsfarligt tillstånd som Ingrid själv har opererats för. De sista fyra dagarna av Helens liv präglades av hopp och förtvivlan. Ingrid kastades ned i ett svart hål. Under flera år hade Helen dessutom drabbats av traumatiska olyckor och sjukdomar. Det tär på en medlidande syster.

Har kunnat sörja tillsammans

Det gråkalla novemberregnet piskar mot rutorna. Det är mörkt ute men i rummet finns värme och tända ljus. På bordet står ett vackert blomsterarrangemang från storasystern
Ewa. Det är gåva med en tanke bakom. Blommorna är en påminnelse om syskonkärlek. De har delat minnen. De har delat känslor. De har delat bottenlös sorg.
– Man kan bli ensam i sin sorg men jag och min syster har kunnat sörja tillsammans nu i sommar och till exempel gått till kyrkogården ihop.

Naturen ger kraft

Ingrid Berntsson har under sin sorgetid hämtat kraft från långa promenader och naturen.
– Jag har också fotat mycket. Den här koncentrationen man har då man fotograferar är lite som mindfulness. Man ser saker som ingen annan ser.
Naturen erbjuder också platser för att minnas och att bearbeta känslor.
– Jag behöver inte en grav för att sörja. Jag har skapat andra platser för det, ställen jag kan tända ett gravljus, till exempel ute vid havet, säger Ingrid.

Bra med rutiner

Ingrid upptäckte att rutiner är bra att ha i samband med ett dödsfall. Är man arbetslös eller sjukskriven tycker Ingrid att man kan försöka skapa sig rutiner i vardagen: tider då man stiger upp och lägger sig, tider då man gör saker man mår bra av. Rutiner kan vara ett stöd, en ledstång som gör att man klarar av dagen. Och så en dag till. Och så en till.

Ingrid pratar om att sorg måste få ta plats i ens liv. Den kräver tid.
– Det går inte att skynda på sorgen, det går inte att intensivsörja. Man måste få hinna med.
– Om man inte tillåter sig att sörja får man nog problem den dagen sorgen kommer ifatt. Jag tror dock att sorg inte behöver betyda att man måste gråta. Det kan också vara att ge tid till sig själv.

Saknar bra hälsa

Sorg innebär för Ingrid en förlust av någonting man inte kan få tillbaka. I Ingrids fall inbegrips även förlusten av en bra hälsa. Hon har varit många dagar på sjukhus. Nu kan det eventuellt bli en ny hjärtoperation.
– Man sörjer det man en gång hade. Jag känner mest av saknaden när jag umgås med friska människor. Jag kan ju till exempel inte hänga med i samma tempo uppför backar.
– Sedan finns det förstås friska människor som har ett sämre liv än vad jag har, tillägger Ingrid.

Sorgen slukar kraft

Sorg och sörjande slukar kraft, upptar alla ens tankar, vare sig man vill eller inte. Den tar över hela människan, kryper in i minsta vrå.
– Första tiden efter min systers bortgång drömde jag mycket om död. Jag kunde vakna upp ur en mardröm om min syster död och tänka ”Oh vad skönt att det var bara en dröm”. Men sedan insåg jag snabbt att det hela inte var en dröm, att allt var sant, berättar Ingrid.
Sorgen innebar också en fysisk påverkan på Ingrid. Hon fick bland annat ett extremt högt blodtryck.

Sorgen håller i sig länge, den gömmer sig stundtals och kommer sedan tillbaka som en bumerang.
– Ett år efter ett dödsfall hör man inte frågan ”hur mår du” fast man kanske mår lika dåligt då som tiden strax efter dödsfallet, påpekar Ingrid.

Viktigt att bry sig

I allmänhet pratar man inte så mycket om sorg. Många sörjande har upplevt att de blivit lämnade ensamma när behovet av medmänsklighet har varit som störst. I en missriktad vänlighet vill folk ”inte störa” den sörjande. Eller så vet man inte vad man ska säga för tröstande ord. Ingrid minns hur glad hon själv blev över att få samtal från vänner och arbetskollegor. Hon fick också blommor. Det är sådant som värmer, sådant man alltid kommer att komma ihåg.
– Deltagandet behöver inte vara något märkvärdigt. Den kan räcka med att frågan: Hur mår du? Ibland vågar folk inte prata om sorg. En del är nog också rädda för sin egen sorg, man vill inte bli påmind. Och ställer man en fråga om hur någon mår måste man ju också kunna lyssna, menar Ingrid.

Bloggar om sorg

Döden ställer själva existensen på sin spets. Den väcker många frågor. Ingrid har själv börjat grunna på sin död, begravning och hur hon egentligen vill ha det.
Hon har funderat mycket på sorg och letat på nätet om ämnet. Hon har hittat många exempel på bra artiklar och stöd. Alla behöver stöd när nöden är som störst. Nu vill hon förmedla tankar, tips och råd i sin blogg När hjärtat plötsligt brister

Fotnot: Reportaget kommer från 1177.se 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *