Kategori: Okategoriserade

En gammal väninna till mig som bodde ute på landet råkade en gång ut för något olustigt. Hon brukade cykla hem på lunchrasten för att rasta sina hundar.
En blåsig dag när hon cyklade mellan åkrarna så hade hon oturen att bli nedstänkt av gödsel (sannolikt grispiss). Utöver hundrastningen fanns ingen tid till att duscha och byta om på sin korta lunchrast. Så vad gjorde hon, i all hast?

Jodå, hon sprutade på sig parfym. För att maskera grispisset.
Sen cyklade hon tillbaka till jobbet.

True story! En historia som kanske tycks unik i sitt slag. Men hur unik är den egentligen?

Är du en av dem som någon gång stått med skorna på i ytterdörren, redo att gå hemifrån när du i sista sekunden upptäcker att du minsann luktar lite svett under armarna.
Pscht pscht med deon, problem solved.

Grattis! Nu luktar du BÅDE svett OCH parfym. Lyckat.

Varför tycks många storrökare så generösa med parfymen?
Tror de verkligen att vi inte känner stanken av rök under stanken av parfym och mentholtuggummin?

Varför kan jag knappt gå in på en offentlig toalett utan att knockas av stanken av doftblock och så kallade air fresheners?

Tydligen räcker inte stanken av piss och skit där inne utan den behöver visst toppas med stanken av parfym. Gör parfymen det renare där inne? Är parfymen bakteriedödande? Nej.

Den är bara en stinkande illusion.
Som gör mitt liv onödigt besvärligt.

En tidigare kollega till mig var av den bestämda uppfattningen att dyrare parfymer inte påverkade mig lika mycket som billiga.

Hon reagerade nämligen själv på vissa parfymer, men inte alla.

Hon pratade om “lätta” dofter och “tunga” dofter och tyckte själv att de “lätta” dofterna gick an medan de “tunga” gav henne huvudvärk.

Att jag skulle reagera på både “lätta” och “tunga” dofter köpte hon inte alls.

Att jag dessutom skulle reagera på dyra och exklusiva parfymer var otänkbart.

Jag försökte förklara att det var ju skönt för henne att hon bara reagerar på “tunga” dofter men tyvärr så reagerar jag även på de hon kallar “lätta”.

“Nej, Frida, jag vill inte diskutera det här. En parfym som till exempel Chanel no 5 innehåller inga kemikalier och det finns ingen risk att någon skulle må dåligt av den. Du får tycka som du tycker, men såhär tycker jag”.

Det kanske kan låta som om denna människa var exceptionellt obildad och unik med sin åsikt. Tyvärr har jag mött betydligt fler som för liknande resonemang. Som tycker sig själva veta vad jag rimligen borde tåla och inte.

Som tycker att en produkt är oparfymerad. Inte för att den är det, utan för att de tycker det. Som tycker att någon annans parfym ger dem huvudvärk men att deras egen parfym inte gör det. Som därmed tycker att ifall de tål sin egen parfym, så borde jag också tåla den.

Som tycker att de har ju använt med den här doften i åratal och det har aldrig varit några problem för dem. Som tycker att de kan avgöra vad jag tål och inte, vad jag reagerar på och mår dåligt av.  

Som om det handlar om tycke och smak. Som om det handlar om åsikter. Deras åsikter.

En del sociala aktiviteter är jag inte jättedeppig över att gå miste om.
Teater, opera, konserter, bio, dansföreställningar och stela middagar kan jag leva utan.
Men fester. Och lajv*. Jag önskar verkligen att jag kunde gå på fler fester och åka på fler lajv.

I sådana fall behöver arrangören till lajvet eller festen gå ut med ett meddelande till samtliga som skall närvara att ingen får använda parfym eller andra starkt doftande produkter.

Några kommer inte att bry sig ett skvatt.
Några kommer att försöka.
Få kommer att lyckas.

Säg att jag bestämmer mig för att gå på festen eller åka på lajvet.

För en del är det en självklarhet att människor tar hänsyn till varandra och respekterar om någon har speciella behov. Men för tillräckligt många är det bara besvärligt.

Jag är besvärlig. Jag är hon som gjorde det så krångligt för folk att göra sig i ordning och som ändå bara stannade en liten stund.

En liten stund som kanske straffar sig med ett migränanfall på en betydligt längre stund.

Ett lajv jag varit på två år i rad sätts nu upp en tredje gång. Ett helt underbart lajv med fantastiskt tema och en massa härliga människor.

Ska jag åka eller inte?

Hur många kommer att försöka vara doftfria?
Hur många kommer att lyckas?

Hur länge kommer jag att kunna stanna?
Hur sjuk kommer jag att bli?
Kommer det att vara värt det?

*https://sv.wikipedia.org/wiki/Levande_rollspel

 

Jag får ibland käcka tips på hur jag kan leva ett bekymmersfritt liv trots min åkomma.

En klassiker är: “Ta en tablett”.

För att respondera på det, en gång för alla:  

Om det fanns en tablett jag kunde ta, TROR DU INTE ATT JAG HADE TAGIT DEN DÅ?

Doftöverkänslighet är ingen allergi. Du kan inte “ta en tablett” och sedan må bra.

Det enda du kan göra är att undvika det som gör dig dålig.

Det kanske låter enkelt, men du har ingen aning.

Ingen aning om hur mycket i luften som påverkar oss. VARJE DAG. 

Det är inte bara det där helt galna stinkmonstret som, till och med du, vänder dig om efter på gatan och tänker: “Herregud, har människan badat i ett badkar med parfym innan han gick hemifrån”?

Det är inte bara tonårsgänget, som tycks tävla om vem som kan spraya på sig mest Axe.

Det är inte bara piffiga tanten på gården, hon som barnen pekar på och håller för näsan.

Det är inte bara pscht pscht-parfymen.

Det är parfymen i tvättmedlet, sköljmedlet, sminket, schampot, hårsprayen, hudkrämen, läppbalsamet, handtvålen, duschkrämen.

Det är parfymen och kemikalierna i rengöringsmedlet och diskmedlet.

Det är wonderbaums, doftljus och så kallade air fresheners till höger och vänster.

Det är nästan alla. Nästan överallt. Nästan hela tiden.

Det är din granne, din mamma, din svärmor, din kompis, din läkare, din syster, din kollega.

Det är barnens kompisar. Det är kompisarnas barn.

Det är hantverkaren, det är tandhygienisten.

Det är hon i affären, han på gatan, hon i kassan, han på posten.

Det är på skolan, på dagis, på jobbet och på bussen.

Det är i affären, i din hobbygrupp, på festen, på tåget.

Det är ganska många människor och platser att undvika.

Om det fanns en tablett jag kunde ta, TROR DU INTE ATT JAG HADE TAGIT DEN DÅ?

 

Jag vaknar upp på morgonen och huvudet pulserar som en tickande bomb.

Kommer huvudet explodera eller har det redan exploderat?

Ibland sitter värken bara på ena sidan. Då känns det ungefär som om någon har kört in en kniv i ena ögat och rätt genom hela skallen. Ljuset som strilar in genom gardinerna bränner som laserstrålar i ögonen. Minsta ljud skär i öronen. Illamåendet väller upp och försöker jag röra på mig så kräks jag genast hejdlöst. Medan jag kräks spränger huvudet förstås ännu mer. Det är svårt att fokusera, det flimrar framför ögonen. Hjärnan känns kokt, jag har svårt att tänka, svårt att formulera mig. Ibland varar det bara några timmar. Ibland flera dagar.

Jag vill dö. Tänker att om jag hade haft en pistol i handen så hade jag skjutit mig i huvudet.

Resultatet efter en vild fest? Råkat ta några glas för mycket?

Nej, bara ett helt vanligt migränanfall.

Den “vilda festen” var kanske ett APT eller en sväng i mataffären.

Jag har inte hällt i mig nåt.

Andra har hällt på sig nåt.

Parfym.

Välkommen till min vardag.