Hemma igen med full aktivitet!

Hemma igen och med det så försvann helpensionen som bland annat innebar frukost på sängkanten. Även om jag fick mycket hjälp så ville jag ta itu med de saker jag kunde göra själv.

Det blev lite utav en upptäcktsresa att ta reda på vad man klarade av. Ganska snabbt så kunde jag fixa till kaffe det var inte heller några problem att göra smörgåsen sittandes vid matbordet. Men att fylla och tömma diskmaskinen med de böjningar och sträckningar som det innebar överlät jag gärna till de med bättre fysik. Dammsugning och gräsklippning var de tyngsta hemma jobbet och det drog jag ut på in i det sista.

Det var även jobbigt att stå upprätt längre stunder, vid flera tillfällen flög en plötslig matthets känsla över mig då jag snabbt fick sätta eller lägga mig. Blev ofta yr och fick en känsla av att det rann ett vattenfall i utkanten av ögonen. Men med tiden hittade jag flera olika knep att göra saker ändå, det var bland annat att sitta framför spisen och röra runt i grytorna. Para ihop strumpor var också en viss terapi, men inte för länge för då domnade händerna. Men de sysslorna fick ändå komma efter allt pyssel som var med mig och vår bebis.

Vi båda hade täta kontroller på barnavårdscentralen och vårdcentralen. Det första besöket var ett hembesök från barnavårdscentralen, främst att se att allt fungerade som det skulle kring amning och allt annat. Men de kommande besöken var på vårdcentralen som låg så nära men samtidigt så väldigt långt bort. Jag kommer ihåg att jag saknade bänkar på den ca 400 meter långa sträckan. Ibland tog vi vägen via lekplatsen där det fanns en parkbänk. Jag hade min man som ledsagare med mig och han var även den som fick köra barnvagnen. Ibland fungerade den som stöttning för mig. Han fick även det stora uppdraget att lägga om mitt sår och ta mitt blodtryck, synd att han inte var särskilt sjukvårdsintresserad då jag tyckte det var jättebra praktik för honom. Jag hade köpt en manuell blodtrycksmätare som även var smidig att ta på sig själv. Det blev nog min främsta sysselsättning den närmsta tiden.

Jag fortsatte även med min blåsträning med PEP mätaren (apparat för motståndsandning)

Jag hade även fått med en liten hand tränare hem, som då bara var ett par gummisnoddar som skulle dras samman. Det var inte helt självklart det heller. Fick även en liten skumgummi dyna för att träna upp rörligheten i händerna.

Det rullade på och allteftersom klarade jag av att hålla mig uppe längre stunder. Promenaderna blev längre och längre. Men jag var väldigt länge beroende av att ha någon vuxen vid min sida. Vi hamnade också mitt upp i skolstart med våra andra barn som också var en del tider att passa både i skolan och träningsaktiviteter efter skoltid.

Väl mött/Ingrid