Jag har nu generalrepeterat föredraget jag ska hålla imorgon på Mark Pride kl 17. Det kommer att bli ett väldigt intimt framförande. Jag tror det går bra. Men det blir nära inpå, naket, utelämnande…och syftet är att BERÖRA! Skaka om!
Detta känns så viktigt för mig att få prata om hur livet kan vara som en transperson…att vi är vanliga människor vi med…bara att vi har blivit fångade i fel kropp från födseln…och försöker hitta ett sätt att leva i harmoni vi med.
Det kommer att bli spännande att se vad reaktionerna blir.
Var och tränade idag…igen. Har tränat nu i snart 40 dagar på raken och jag kör väldigt mycket kondition. Känslan när jag kör på crosstrainern, hjärtat bultar på i 175 slag i minuten, andhämtningen är snabb för att syresätta musklerna i den takt som kroppen behöver…känner hur kroppen svarar fint…ingen smärta någonstans. Men det känns att det är riktigt ansträngande. Att då känna att NU tränar jag kondition! NU förbättrar jag konditionen ett snäpp till. Jag kan inte rå för det…men den känslan är magiskt underbar och det är detta som driver mig till att köra ännu ett pass och ännu ett.
Och min kropp har börjart vänja sig vid att äta färre gånger per dag…och min kropp mår hur bra som helst av detta. Jag känner mig piggare.
Ett STORT plus är även att självmordsrtankarna har varit på behörigt avstånd nu i ett par veckor. SKÖÖÖÖÖNT!
Jag tror att det är helheten av fysiskt välmående, bättre socialt mående och fler faktorer därtill…som gör att jag nu kan hoppas på en uppgång. OCH att Milla är på framfart! IGEN! Jag ger mig aldrig!
Den här sommaren till exempel, så har jag inte upplevt att det har varit en plåga att vara hemma. Det har varit riktigt skönt faktiskt. Det har varit jobb i några dagar varje vecka och vila några dagar, lite spritt och varierat…inte efter ett strikt schema. Jag har tagit en dag i taget i sommar och jobbat när jag orkat och ledig när jag behövt. Det är semestertider och jag har kommit överrens med chefen att detta är OK att göra. Är ändå nästan helt ensam på kontoret nu i Juli så det spelar ju ingen större roll om jag är ensam på kontoret en tisdag eller torsdag.
Så den här sommaren har varit ett träningsläger och tyvärr lite väl mycket tvångstankar. Men jag har ridit ut stormen.
Så nu ser jag fram emot morgondagens utmaningar och det ska bli skitroligt 🙂