Tacksamhet

 Är det någonting som jag har haft hjälp med i min resa in i drogfriheten så är det tacksamhet… att fundera ut saker i mitt liv som får mig att känna tacksamhet över något som jag faktiskt har… inte önskar mig… utan redan äger… får mig att le inombords.

När jag stannar upp och tänker på att jag är drogfri och allt vad det innebär så kan jag känna tacksamhetens sköna känsla spridas i min kropp… och tro mig när jag påstår att den känslan verkligen inte en känsla som jag vill fly ifrån med hjälp av någon drog… och det faktum att det finns en hel del att vara tacksam över i mitt liv fyller mig med livslust och hopp.

Annat var det förr i tiden när drogerna styrde mitt liv… då allt var åt helvete och offerkoftan satt allt som oftast som gjuten på mig… att jag sökte tillfällig lindring i drogerna var väl inte så konstigt… hopplösheten och maktlösheten inför mig egen situation var onekligen påtaglig… tacksamhet var för mig ett helt okänt begrepp… däremot så använde jag mig flitigt av begrepp som… ”sen”… ”imorgon”… och ”jag ska bara fixa en grej först”.

Det är lätt att ta saker för givet men när jag tänker tillbaka på hur det var min första drogfria dag så slås jag över hur bra jag har fått det… visst, det har tagit sin tid och många gånger har jag tvivlat på vägen… men just nu… med facit i min hand så kan jag inte låta bli att fundera på varför det tog mig så lång tid att förstå vad drogerna tog ifrån mig… och då menar jag inte den materiella biten utan mer saker som självkänsla, hopp, tillit, kärlek och tacksamhet.