Efter en viss tids drogfrihet så börjar de trilla in… belöningarna… först kanske det är att slippa vakna upp bakfull med ångest… senare så kan det vara att slippa den ständiga jakten på mer droger… å så fortsätter det… belöningar trillar in.
Det som slår mig är hur snabbt vissa av mina belöningar blir en naturlig del av livet och något som jag tar för givet… för helt ärligt, jag går inte omkring och gläds åt att jag slipper vakna bakfull längre… det är idag någonting som är helt naturligt för mig… precis som drogfriheten i sig.
Vad jag däremot kan ta mig en liten funderare på idag är hur fri jag blivit… och hur paradoxalt är inte det när jag tänker efter… under hela mitt missbruk så inbillade jag mig att jag var fri att göra vad jag ville… vilket naturligtvis är omöjligt när jag lever som en slav under drogerna… idag när jag fixat att ta ansvar för det mesta i mitt liv så är jag däremot fri på riktigt… fri att drömma om vad jag vill… och de mest flippade av allt är att mina drömmar besannas och går i uppfyllelse… något som aldrig hände i mitt missbruk.
Om två veckor åker jag på ännu en resa till ett varmt land på andra sidan jordklotet… och jag vet att det är en direkt belöning av att jag lyckats hålla mig drogfri under en längre tid… för så är det… drogfriheten är bara början… det är sen den riktiga resan börjar… när jag lär mig att ta ansvar för mina handlingar så kan min omgivning börja lita på mig… och när jag går att lita på så vågar människor anställda mig… och när jag fortsätter att gå till jobbet regelbundet så tjänar jag stålar… kan betala av mina skulder… och när det är klart… ja… då går det även bra att ta en månads semester i ett varmt land på andra sidan jorden… eller vad jag nu vill göra för något.
Men den största belöningen är nog trots allt att slippa vara slav och känna… frihet.