Publicerat

Mitt sista inlägg…

Valet att berätta om min psykiska sjukdom har känts mer och mer självklar ju längre tid som har gått , och  ju äldre jag har blivit.

När jag var tonåring kändes det som en prioritet att försöka  passa in.  Även fast jag många gånger  kände mig utanför eftersom jag var utfryst/mobbad. Känslan då var att detta med att passa in var viktigast.

Idag när jag är äldre är det mindre viktigt hur jag själv framstår bara jag mår så bra som jag kan, jag har dessutom accepterat min sjukdom själv något jag tror är viktigt, fast som jag har tyckt varit periodvis svårt.

Jag har märkt att fler är öppna om sin psykiska ohälsa  idag och det minskar nog tabun som jag fortfarande upplever i viss mån finns kvar. Samtidigt som jag inte tycker man ska behöva känna någon press på att vara det.

Jag tycker psykisk ohälsa borde vara som med vilken annan sjukdom som helst att prata om.

 

En anledning till varför det har varit och till viss del är så stort tabu kring psykisk sjukdom tror jag stavas RÄDSLA. Rädsla för det okända bl.a. just därför är det ju så viktigt att börja prata mer om psykisk ohälsa och få bort tabun kring just detta.

Detta inlägg är mitt sista här på 1177…det har varit en ära att få möjligheten att skriva här och det har hjälpt mig och fungerat likt skrivterapi.

Min resa går vidare…

/Malin

 

 

 

Publicerat

Tankar om mötet…

Åkte i god tid till mötet som skulle vara idag mellan vården, arbetsförmedlingen och Försäkringskassan på den vuxenpsykiatriska mottagningen.

Kl blev 8.30 och alla var samlade.
Började med att vi gick igenom min tid på arbetsprövningen, vad som fungerat och vad som inte fungerat.

Slutsatsen blev att jag har kämpat hårt och fått mycket stöd, men det räckte inte ändå fram. Så jag ska ansöka om sjukersättning.

Ska även få genomgå en neuropsykiatrisk utredning. Då jag har så svårt att vara bland  mycket folk.

Var ganska nervös under mötet, nu känns det bättre.  Jag har många tankar om vad som blev bestämt och hoppas allt blir bra.

/Malin

Publicerat

Hypomanins konsekvenser…

 

Jag har lagt märke till att ofta efter en period av depression brukar en period av hypomani komma.

För mig innebär denna period att jag tänker snabbare och känner mig ”upprymd”. Ibland handlar jag också saker som är ogenomtänkta och som jag får ångra senare. Ofta är jag vaken in på småtimmarna flera nätter i rad och det är heller inget problem, just den perioden. 

Slutar ofta med att jag får ångra stora belopp som jag har handlat för och även ringa runt och avbeställa. En gång hade jag köpt en pool i min maniskhet den  hade hunnit ganska långt i levereransen och personen jag ringde var väldigt sur när jag behövde avbeställa den, vilket jag kan förstå.

Jag blir även lätt rastlös, känner mig  extra energisk och kan få städmani. En jul hade jag hypomani och lägenheten var tipp topp , hade köpt på tok för mycket julmat och skulle tillaga alla sorter på julbordet. Det blir lätt så då.

Dessvärre brukar jag senare drabbas av en depression och känna mig mer eller mindre utmattad.

Något som jag har märkt är att innan jag började med medicinen innehållande litium verkade de hypomaniska perioderna komma oftare jämfört med nu när jag tar dom. Det känns som en liten tröst i det hela att medicinen nu på det stora hela verkar hjälpa mig med att hålla svängningarna mer stabila.

Nästa torsdag kommer ett inlägg från hur mötet gick med mötet med Vuxenpsykiatriska mottagningen , Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan och mina reflektioner kring detta och min plan framåt.

Kommentera gärna!

/Malin

Publicerat

Vikt, mat och motion…

Något som är en vanlig biverkning hos många psykiatriska mediciner, inte minst de läkemedel innehållande litium som jag tar dagligen är viktuppgång.

Jag har och har genom årens lopp haft problem med att hålla vikten. Upplever att jag trots allt mår bättre sett på det stora hela än vad jag gjort för ca 3 år sedan och det är lite synd att den här biverkningen finns. Tänker då inte endast på den yttre vikten,  då MÅR jag hellre bra, utan snarare på följdsjukdomar som man kan drabbas av som överviktig . Jag gick upp ca 25 kg efter jag startat medicineringen.

Nu efter att jag har haft den ca 1  1/2 år har vikten stabiliserats.
Har också upplevt att motion och att äta bra har haft betydelse.

Kommentera gärna!

/Malin

Publicerat

Ångest och Panik…

Händer ofta att jag drabbas av ångest och panikkänslor och  inte sällan väldigt olägligt.

I onsdags kom paniken och ångesten då jag var på väg till arbetsprövningen. Hade kunnat trotsa detta om den låg på en nivå där det kändes möjligt. Nu var detta inte fallet.

Hade sådan ångest så jag skakade och började må riktigt dåligt. Så jag kom inte iväg till arbetsträningen.

Fick en tankeställare. Till vilken gräns är jag beredd att utstå sämre mående i mitt redan ibland instabila mående för att på sikt ev. få ett jobb.

Allt kändes riktigt eländigt. Känner samtidigt att jag vill ha ett jobb på sikt men frågan är i mitt läge om det är rimligt. Kanske gör jag mig själv en björntjänst i att anstränga mig så hårt.

Mår inte jämt hundra procent bra och detta måste bli tydligt så som verkligheten är.

Den 17: e ska vi ha ett möte, vården försäkringskassan och arbetsförmedlingen om sjukskrivningen och planeringen framåt. Återkommer med info om detta…

Publicerat

2019…Acceptans

Under många nyår planerade jag i detalj inför det kommande året. Det som gjorde mig mycket besviken var att jag ofta misslyckades med att uppnå vad jag planerat för.

Mycket beroende av en kombination av för högt sätta mål med tanke på  sjukdomens skov. Blev mycket olyckligt när samma sak hände gång på gång. Är dessutom väldigt envis vilket har inneburit att jag tidigare inte accepterat mitt förändrade läge i form av sjukdomens försämringar i första taget.

Har accepterat att jag har en sjukdom men vill samtidigt fortsätta göra det jag kan varje dag och kämpa det känns viktigt för att orka och känna en mening.

Har också  hittat en balans på mina mål där sjukdomen är mer inkluderad eftersom jag nu har accepterat den, accepterat att jag ibland får skov trots min medicininering.  Jag är dessutom väldigt envis vilket har inneburit att jag inte accepterat mitt förändrade läge i form av sjukdomens försämringar i första taget.

Det innebär inte att jag har gett upp nya utmaningar , tvärtom har jag nog inte utmanat mig själv såhär mycket som under detta  år,  pålänge.

Däremot innebär acceptansen för mig att jag inte längre behöver bli lika förkrossad vid ev. misslyckanden som beror på sjukdomens försämring nu när jag är medveten om att den finns med sina olika perioder bättre som sämre.

Det nya året hoppas jag personligen blir minst lika bra som det förra, ett år av nya personliga utmaningar, glädje, lite lagom med överraskningar, och återhämtning för det kommer komma perioder i mitt liv då detta behövs mer eller mindre.

Nu ska vi ( mamma, pappa jag och min pojkvän fira nyårsafton…Imorgon är det ett nytt år… 2019

Kommentera gärna…

/Malin

Publicerat

Nya tag…inför 2019

År 2019…ser jag lite som en bok med oskrivna blad. Det finns dock vissa saker som alltid kommer hänga med hur jag än gör, t.ex. sjukdomens skörhet. Hoppas och tror att sjukdomen håller sig hyfsat stabil såsom under 2018.

Sjukdomen har fortfarande kvar vissa svängningar trots medicinering, det blev tydligt under slutet av detta år då jag ju blev tvungen att avbryta min arbetsträning. Nu mår jag däremot mycket bättre, är svårt att säga om det berodde på stress eller en svängning i sjukdomen som hade kommit ändå, eller kanske en kombination.

Jag ska börja på arbetsträningen igen efter nyår , det är något jag ser fram emot. Får ha med mig i tanken att jag är väldigt stresskänslig som person.

Kommentera gärna!

/Malin

Publicerat

Min Julafton…

Idag är det julafton. I detta inlägg tänkte jag uppdatera läget, hur det har gått med min oro och ångest under denna dag. Som jag nämnde i förra inlägget mår jag lite sämre överlag, men känner att jag är på bättringsvägen och har återfått en del av min energi.

Kl.  var 8.30 när jag vaknade efter att ha tagit en sovmorgon.  Vi åt en god julfrukost . Sedan lagade vi den sista julmaten som vi skulle ha till julbordet och jag gjorde mig iordning inför den stora dagen. Med andra ord julaftons förberedelser var i full gång.

För mig innebär just julafton som dag nästintill höjden av förväntningar och vad gäller hur allt ska vara och se ut hemma men också att jag själv helst förväntas vara glad och till viss del även social,  särskilt denna dag. Kan då bli tydligt när jag inte  mår på topp.

Kl 15.00 såg jag och min pojkvän på Kalle Ankas Julafton 2018 och då kändes läget väldigt lugnt och rofyllt , allt var i sin ordning och snart stundade årets julbord.

Kl 16.00 Åt vi så vårat  julbord. Något jag hade sett fram emot. Läget kändes fortfarande stabilt och bra.

 

 

Det jag har varit lite särskilt orolig för är min ångest och sociala fobi denna dag.

Detta testades vid 18.00 tiden då mamma hämtade mig och min pojkvän i bil för vidare färd till mina föräldrars hus där resten av julafton firades.

Vi började med att spela julklappsspelet, måste säga att jag hade lite oro innan alla hade satt sig och kommit till rätta. Men sedan gick det faktiskt bra.

 

Då och då men särskilt inför något nytt och överraskande brukar jag generellt få ångest.

Det var precis som att jag även fick förväntad ångest inför denna dag men efter att tiden gick så rullade det faktiskt på.

Efter julklappsspelet och julklappsutdelning samt trevlig social samvaro  skjutsade min ena syster oss åter hem till lägenheten.

Måste säga att denna dag ändå blev lyckad och var ganska fri från ångest och oro.

Kommentera gärna…

/Malin

 

Publicerat

Mitt 2018…

Har funderat lite över hur jag bäst skulle sammanfatta mitt år som gått inför det kommande året. Tror ändå jag skulle beskriva det som att det har varit ett år av personlig utmaning.

Jag har gått på ett program via Arbetsförmedling och Försäkringskassa  , började i februari 2018, och har trivts bra, upptäckte att jag orkade med mer än jag trott och det har stärkt mig.

Programmet började för min del med individuella samtal och uppgifter.  Fick även gå på olika seminarium, några av dessa (som var varje vecka) handlade om hälsa och jag har tyckt det var riktigt intressanta och lärorika.

När jag var som sjukast isolerade jag mig mer eller mindre hemma,  men då jag gick programmet tog jag mig trots allt med buss till Skövde varje dag. Sedan började jag arbetspröva först 2 och sedan 4 timmar dag med andra ord 50%. Så jag har verkligen utmanat mig själv under de ca  2  1/2 månader som jag varit i arbetsprövning.

Det svänger lite för mig just nu är jag ganska låg, samt har lite ångest periodvis, men jag hoppas eller snarare vet att det är tillfälligt sett på det stora hela. Har kontaktat Vuxenpsykiatriska mottagningen och skulle få testa mitt litiumvärde redan nästa vecka.

Så det har med andra ord gått upp och ned men under året som gått har det varit ovanligt mycket stabilt och uppåt och som sagt ett år av personlig utmaning.

Kommentera gärna!

 

Publicerat

Backupplan…

Vissa perioder i mitt liv svajar mer än andra.  Stress och upplevda krav är ofta inblandat då, inledningsvis.

Det här inlägget kommer att handla om min ”plan” tillbaka då det just blir svajigt.

Nätverk:

Viktigt att prata med mina anhöriga , de känner mig också väl och kan på ett bra sätt vara uppmärksamma på eventuella förändringar i mitt mående. En väldig tillgång att ha mina anhöriga och att de är så måna om mig.

Vuxenpsykiatriska mottagningen :

Vänder mig hit, då jag behöver råd om allt från biverkningar till oro, ångest och mer som rör min sjukdom.

Akut psykiatriskmottagning:

Hit vänder jag mig om läget är som namnet heter mer åt det ”akuta” allvarliga hållet. Har varit så dålig att jag behövt vara inlagd några gånger och jag tycker det är bra att det finns, men det är inget ställe jag precis längtar till. Så ska det nog vara också.

I den här ordningen: Nätverk, vuxenpsykiatriskamottagningen, och akut psykiatriskmottagning är den väg jag brukar gå när jag mår dåligt. Men innan jag tar till dessa åtgärder så är det viktigaste för mig att försöka undvika att komma dit. Det gör jag genom att leva i livet med balans , mina mediciner och att sysselsätta mig o.s.v.